maktlös teaterapa går på dramatisk terapi

kanske ni undrar varför jag fotograferar mig själv stup i kvarten

(kanske inte)

som ni redan vet är jag obekväm med att fota folk

och så vill jag gärna ha dramatik i mina bilder ibland

har svårt att be folk gå in i "någon slags roll" för det

dessutom, får jag en idé nu

ska den genomföras i nästa sekund

- allra senast

och sedan är det ju ganska terapeutiskt för mig att gå in i

 ilska, sorg, tomhet, ensamhet, maktlöshet, desperation....
eller jag vet inte vad

checka av dessa tillstånd, liksom

detta gör jag framför kameran 
ibland

(och så är jag nog en liten teaterapa någonstans)

~

här testar jag att köra en skogsbild på väggen med projektor
bilderna är tagna i höstas
minns att jag lyssnade på The Cures ganska omuntra album
Pornography
(deras bästa)

tttttt