fortsättning på one minute sculpture

idag har vi äntligen fått hänga upp

resultatet av vår uppgift

kroppen, handen, objektet

i mitt fall blev det så

att jag spann vidare på Edwin Wurms idé om

one minute sculptures

och bakade ihop det med uppgiften

där finns kroppen, handen och kudde/täcke som objektet

tillsammans står det för trygghet, förenklat uttryckt

den här idén har vuxit sig fram under hösten

läste i min dagbok igår där jag den 2:e september 2010

hade skrivit ner en önske- och to do-lista

bl a stod det såhär:

"fortsätta jobba mot rädslor och bekvämligheter"

detta har jag haft i bakhuvudet under många år

och jobbar ständigt med det på olika sätt

och kommer förmodligen göra det under resten av mitt liv

för min största rädsla är att vara rädd

och för bekväm

och hålla mig hemma

och på så sätt krympa ner mitt liv

(jag har varit där och vill inte tillbaka)

det började ungefär såhär (väldigt kortfattat):

av en händelse, när jag en kväll stod i trapphuset där jag bor

för att fotografera

kom tanken från ingenstans

att jag skulle lägga mig på trappan

nästa tanke

hur vore det om jag använde mig av täcke och kudde?

hur skulle det kännas?

fel och konstigt!

bra! då gör jag det!

och sedan

har jag under några tillfällen

försökt pusha längre och längre bort

öppna upp mig mer och mer

genom att ta mig utomhus

först bakgården

som ni kunde läsa om i inlägget

"one minute sculpture"

och därefter ut på stan

här är resultatet:

tanken var att ta bilder på kärnantrapporna...

den gången

när jag hade tagit bilderna på bakgården

försökte jag tänkta ut den platsen som skulle vara

allra svårast att göra

d v s där jag skulle känna mig mest utsatt

Kullagatan! (gågata i Helsingborg)

när jag höll på att fotografera på kärnantrapporna

hade jag därför hela tiden tanken på Kullagatan i bakhuvudet

jag tvekade och tvekade men tänkte

att jag i alla fall kan gå ner och kika...

se om där är mycket folk...

jag var livrädd men tänkte

vafan

dessutom hade jag min väninna med mig

som hejjade på

so I did it!

jag gjorde det

jag befann mig i en bubbla

en mycket speciell känsla

stängde ute allt och alla

i princip

det kom fram en och annan

för att fråga eller säga något

vissa tog kort med sina mobiler

det jag upplevde som svårast

var att återkoppla till de som ville prata

det var svårt att vara i bubblan

och samtidigt vara trevlig med folket

jag hörde liksom inte orden som kom ur deras munnar

men det är definitivt en sådan sak

jag vill och ska öva på

att både kunna "jobba" på det här sättet

men samtidigt vara avslappnad och 

connecta

för det är ju i slutändan det jag är ute efter

förutom det självklara - att utvecklas som människa

på förmiddagen samma dag

hade jag ringt till kyrkan i Munka Ljungby

för att fråga ifall jag kunde göra de här skulpturerna där

(jag uttryckte mig inte så :) )

de hade tyvärr fullt upp men sa att jag var välkommen

med frågan vid annat tillfälle

då ringde jag istället till Gustav Adolfs kyrka på söder

njaee... "du får prata med kyrkoherden, han är tillbaka på måndag"

så var det inte mer med det

när vi var klara på Kullagatan skulle vi gå och fika

vi gick förbi Mariakyrkan

The Church här i Helsingborg

den kyrkan hade jag naturligtvis tänkt på

men kommit fram till att det förmodligen var

något jag kunde se mig om i stjärnorna efter

jag stannade upp

jag bara måste gå in

jag kan ju inte mer än att få ett nej

"varsågod och fota på", tyckte vaktmästaren där

och gick för att dricka kaffe

vilken lycka!!!!!

tyvärr var jag jättestressad i tanken

"tänk om kyrkoherden kommer och säger

men va fan händer här då??"

eller nåt...

så jag jobbade undan och fick bl a fram detta:

och det är alltså det här mitt liv ska handla om

för alltid

trotsa rädslor

få människor att haja till

göra människor glada

göra mig själv starkare och gladare

fotografera

pracka på folk mina bilder

mina ljud (som jag vill jobba mer med)

och förhoppningsvis videofilmer

mera "grejer på stan"

för jag vill fr o m nu

leva