att aldrig längta tillbaka

har de senaste dagarna funderat över

hur jag upplever

härliga, trevliga och underbara saker

som varit

och hur jag

aldrig längtar tillbaka

hur bra, roligt och underbart

det än varit

jag vill alltid bara framåt

sedan jag var liten ville jag bara framåt

ville bli äldre, klokare

ville något bättre

något ännu roligare

ville känna att saker och ting rör på sig

...men ändå

är det inte märkligt att inte

längta tillbaka?

gör inte alla normala människor det?

jag kan längta till en plats

och till något jag har framför mig

men aldrig till något som varit

- bara en tanke

~

bilden är tagen för snart ett år sedan

på bussen

en kall morgon

på väg till fotoskolan i munka

(det var trevligt och bra på alla sätt och vis

men jag längtar inte tillbaka)