för ganska precis ett år sedan
var jag i Rom
hade en veckas semester att ta ut som jag inte visste hur jag skulle använda
sprang på en gammal bekant som berättade att hon hade bott
på ett kloster utanför Rom
aha, tänkte jag
gick hem och sökte upp olika kloster via
för 50 eur natten fick jag ett rum med fräsch (men hård) säng
badrum
frukost
och tillgång till
nunnornas morgon- och kvällsmässande sång
från kapellet intill
nunnorna av Suore Oblate Dell´Assunzionen
har sitt kloster ca 300 m från Vatikanen
det var ett fantastiskt ställe att vara på
nunnor har jag en särskild koppling till sedan barndomen
trygghetskänsla
språket var inget problem
vi kommunicerade med händerna
på något sätt
det gick
det var ju ändå inget ställe man satt och snackade på precis
allt var tyst och lugnt
~
det var första gången jag var i Rom
och sista gången jag var där ensam
sådan skönhet ska upplevas och delas med andra
det var banne mig självplågeri att gå omkring alldeles själv
och romarna är inte direkt några man spontansnackar med
allra mest lyckat måste det väl ändå vara att åka dit med sin käresta
det är så romantiskt att man inte vet vart man ska bli av
skönhet precis överallt
jag fick nästan chockskador av stadens skönhet
~
några bilder
i ingen speciell ordning
undrar ni något är det bara att fråga
(jag har en ganska ny chattfunktion här till höger...)
 |
| Den här bilden älskar jag. St Peterskyrkan. Vidvinkel så det nästan blir helt platt. Färgerna. Det svaga ljuset som kommer in från höger till vänster (en bit nere i bilden)... |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar