ibland när jag upplever något vackert
blir jag besatt av tanken att jag
måste kunna
recall it
att aldrig glömma
som när jag åkte tåg för ett tag sedan
~
vi stannar till i norrköping
ett par
möts upp på stationen
jag sitter och tittar ut
delar deras intima möte
genom tågfönstret
de är i sin egna bubbla
omedvetna om att jag
njuter med dom
svindlande tanke
att man faktiskt påverkar varandra
hela tiden
på ett eller annat sätt
helt omedvetet
oftast
som det här paret gjorde
när de gav mig sina kärleksenergier
som jag levde på under resten
av den dagen
dessutom...
att man som betraktare hela tiden har
möjlighet att välja eller inte välja
att gå in i andras känslor
hur kan man använda det
på ett konstruktivt sätt
genom livet
sådär allmänt?
funderar vidare...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar